Top of the World
Rapporter » Rapporter

Rapporter från isen

2008-08-16 - Slutrapport

Under fredagen landade Björn och Classe efter en sex timmar lång flygning äntligen i Akureyre på Island. Björn gav sig där genast av till sjukhuset för öntgen och medicinering. Röntgenbilderna visade på en delvis utläkt lunginflammation.

Kvällen tillbringade de på restaurang, med lammfilé på tallrikarna och vin i glasen.
- Det kändes bra, konstaterade Classe belåtet. Vi hade onekligen förtjänat lite god mat och ett glas gott vin.

Under söndagen flyger de vidare till Köpenhamn där de ska göra några första tester av muskelmassa o dyl. i regi av Mittuniversitetet. En mer grundläggande undersökning görs i Östersund under veckan som kommer.

Nu handlar det om att smälta intryck och att försöka återgå till den svenska vardagen. Det får ta den tid som behövs, hela den drygt 120 mil långa expeditionen har varit den enorm urladdning och själen behöver tid att återhämta sig. Men minnena finns kvar. Och den enorma lyckokänsla det innebär att ha lyckats genomföra ett projekt man föresatt sig, trots alla motgångar.

Att som 60-åring ta sig över Grönlands inlandsis till världens nordligaste fastlandspunkt är en bedrift som ingen annan varit i närheten av.

2008-08-14 - Fortsatt dramatik

Bara några timmar efter att Claes-Göran och Björn efter stora strapatser och som första svenskar nått fram till världens nordligaste udde meddelar Björn att han fått lunginflammation och att den antiobiotika som de har i packningen är av fel sort.

De ber därför över en satellittelefon, och efter samråd med expeditionens läkare, om hjälp med att undersöka om det går att arrangera en brådskande utflygning från Kap Morris Jessup.

Under onsdagen föreslås att den Twin Otter som finns stationerad vid Station Nord, som bemannas av danska försvaret, ska flyga de 30 milen till Kap Morris Jessup för att hämta Björn och Claes-Göran. Men vädret är dåligt och piloten avvaktar bättre förhållanden. Men när det står klart att Twin Ottern är inplanerad för andra uppdrag senare i veckan och att inga besked om bättre väder föreligger tas ett beslut om att ändå göra ett försök att hämta ut de båda svenskarna.

Natten till torsdag lyckas piloten i mycket hårt väder att landa det lilla planet vid Kap Morris Jessup. Men det skulle krävas sju försök innan planet var på marken. Och då hade planet fortsatt en bra bit utanför landningsbanan. När man sedan hade lastat ombord Björn och Claes-Erik och skulle lyfta fick man först gräva fram planet ur snön innan den vådliga flygturen tillbaka till Station Nord kunde göras.

Under torsdagen ringer Claes-Göran från Station Nord och berättar att de är mycket medtagna men ändå vid förhållandevis god vigör. Nästa etapp på hemresan blir Island som de beräknas nå under fredagen.

2008-08-11 - Äntligen...

Målet är nått! Natten mellan lördag och söndag nådde så till sist Claes-Göran och Björn expeditionens mål - Kap Morris Jessup, världens nordligaste fastlandspunkt.

De sista dagarna var oerhört krävande och den vandring som till en början kändes som en befrielse efter ca 120 mil med pulka, blev både längre och tuffare mot slutet än man tidigare trott. Extremt mycket smältvatten i form av bäckar och forsar gjorde vissa övergångar rent av farliga och konstant nederbörd resulterade i ett väldigt halt underlag.

De sista två dygnen var en hård kamp mot elementen då de verkligen fick stålsätta sig för att uthärda. Båda dagarna var maschpassen så långa som ca 16 timmar utan att de kände sig säkra på att nå målet pga den okända terrängen framför sig.

Efter drygt 70 dagar till fots och skidor har de nu nått sina drömmars mål att nå världens nordligaste fastlandspunkt Kap Morris Jessup.

2008-08-03 - Dyra meter

Efter mycket funderande och ställda inför valet att ge upp eller att utnyttja andra hjälpmedel än de egna benen bestämde sig Classe och Björn för att flyga över isälven. En amerikansk expedition som letar mineral i närheten kontaktades och deras helikopter var ledig. Men det blev ett dyrt hopp på några hundra meter?

Väl på andra sidan vattnet lyfte de upp sina 35 kilo tunga ryggsäckar och började vandra. För Björn var den här delen av expeditionen enklare än skidor och pulka, för Classe är det precis tvärtom. Han sliter hårt, tappar mycket vikt och är tunn som en fågel.

Terrängen är inte särskilt svår att vandra i, men det är kuperat och otroligt mycket vatten. Och eftersom inga andra människor vandrat här är kartmaterialet bristfälligt. En bäck på kartan kan vara allrt mellan en rännil och en strid älv. Mycket tid går åt för att hitta lämpliga övergångar. Och framför sig har de ytterligare flera glaciärer som de vet kan ställa till problem. Men om allt går som det ska räknar de med att vara framme vid Kap Morris Jessup om fyra till fem dagar. Men det kan lika gärna dröja ytterligare lika länge.

Vi sliter på tills vi är framme, mycket mer kan vi inte göra, säger Björn som i flera veckor haft problem med ett brutet revben som han fått efter en vurpa med segelskärmen. Men det är bättre nu, försäkrar han.

Som sällskap har de många nyfikna myskoxar som kommer så nära som 20 meter innan de blir tveksamma över det mänskliga inslaget i deras terräng.

Glädjande är också att utrustningen visat sig hålla måttet; Ryggsäckarna från Gregory, värmekläder från ryska Bask och tälten från Hilleberg. Enda smolket ärt den nya GPS vi hade med oss som slutade fungera efter bara några veckor, säger Classe.

2008-07-24 - Ur askan i elden

När Claes-Göran och Björn i fredags äntligen nådde fram till kanten på det tjocka istäcke som täcker Grönland visade det sig att deras bekymmer var långt ifrån över. Den branta och besvärliga sluttning som skulle ta dem ner till fast mark var täckt med rullsten och klippblock och det tog dem flera dagar att bära ner pulkor och utrustning. Väl nere dök nästa överraskning upp. Det varma vädret har gjort att isen börjat smälta tidigare än beräknat och resulterat i en strid och djup isälv som nu blockerar deras väg. Riktigt hur de ska lösa denna prekära situation har de för närvarande ingen aning om. Återstår att fundera igenom olika alternativ för att komma vidare mot Kap Morris Jessup.

2008-07-18 - Etapp 1 avslutad

Efter omkring 100 mils skidåkning befinner sig nu Claes-Göran och Björn bara 22 kilometer från iskanten. Framför sig har de en fantastisk utsikt över de berg de har mellan sig och Kap Morris Jessup, över sig har de en klarblå himmel och bakom sig har de hundra besvärligheter och tusen förtretligheter. Nu återstår 8-10 dagars vandring genom dalgångar och över glaciärer fram till målet.
De senaste dagarna har bjudit på fint väder, med bra snö och fin skidåkning, ett välkommet avbrott mot förra veckans white-out och klabbföre.Enbart under fredagen har de kunnat tillryggalägga 32 kilometer i god medvind.

Morgondagen innebär en drygt två mil lång nerförslöpa innan de kan ta av sig skidorna och ersätta pjäxorna med vandringskängor och ryggsäckar. Men lördagen innebär också att de måste vara extra vaksamma på sprickor i isen. De vill därför ta det lugnt och vila ut innan de inleder den sista delen av etapp 1. När de kommer närmare havet måste de också vara uppmärksamma på vandrande isbjörnar.

Men humöret har blivit åtskilligtt bättre sen vi senast hade kontakt.

Man har kommit till exakt den punkt som var planerat, utsikten är enormt vacker, man har inga fysiska men och man kan skönja målet för expeditionen.

2008-07-14 - White-out!

Ena dagen sol, andra dagen snö, tredje dagen white-out! I fyra dagar har nu Classe och Björn haft white-out på isen. White-out suddar ut gränserna mellan mark och himmel, konturerna försvinner och man vet inte vad som är upp och ner. Balanssinnet påverkas, man vinglar på skidorna och humöret gör i botten. Det har dessutom snöat 1,5 decimeter vilket ytterligare påverkar framkomligheten. Och som lök på laxen går man uppför, nu befinner man sig 1831 m ö h.
- Vi är rätt slitna, sammanfattar Classe.
Men precis som han säger detta på en raspig satellittelefon kan han konstatera att det faktiskt ljusnar och att solen skymtar. De kan för en kort stund t o m se skuggorna av sig själva.

De fortsätter att förvånas över det varma vädret. Trots att man nu befinner sig på hög höjd och åker på nätterna är det ändå varmt. Att det handlar om en kraftig klimatförändring är Classe övertygad om, något liknande har han aldrig varit med om under sina tidigare Grönlandsexpeditioner.

Deras tidsplan har ruckats något. De räknar med att om 10-12 dagar vara framme vid iskanten varifrån det är cirka 5-6 km till Aftonstjärnans sjö. Därifrån ska de vandra fram till världens nordligaste udde.

Och att de kommer att lyckas hyser de inte minsta tvekan inför.
- Kap Morris Jessup är målet för expeditionen, så är det bara, säger de unisont. Det kan varken värme, white-out eller snöfall ändra på.

2008-07-11 - En isbjörn korsar vårt spår

Våra hjältar lunkar på över isen. Men nu har de fått sällskap - av en isbjörn. Häromdagen passerade de färska spår av en stor isbjörnshanne på vandring. Och det är ett sällskap som man på intet sätt ska förringa. En hungrig - eller nyfiken - isbjörn kan ställa till stor skada. Detta är anledningen till att Classe och Björn är beväpnade och att de har snubbeltråd att sätta som varning utanför tältet. Men sannolikt behövs varken vapen eller varningsanordningar, isbjörnen är säkert redan långt borta. Eller...?

2008-07-06 - Äldsta expeditionen

En blå himmel och en bitande vind - men vinden blåser från fel håll för att Classe och Björn ska kunna ha nytta av sina segelskärmar. Däremot har man nu kommit upp på närmare 1700 meters höjd vilket gör att föret blivit avsevärt mycket bättre. De har inga stora problem att rapportera, de åker fortfarande på nätterna och de sliter ont men det är helt enligt planerna. Tiden rinner iväg och de räknar nu med att ha cirka 12 dagar kvar till iskanten varifrån de ska vandra de sista två veckorna fram till Kap Morris Jessup.
- Och dit ska vi, levande eller döda, försäkrar Classe tjurigt.

Och trots slitet och de båda skidåkarnas aktningsvärda ålder upplever de inga fysiska besvärligheter. De gnetar på över isen som två gamla ardennerhästar.
Däremot upplever de starkt den isolering som det innebär att vistas i ett område där inga människor tidigare vistats. Det närmaste det går att komma tidigare mänsklig närvaro på dessa breddgrader är Knud Rasmussen som 1904 med sina slädhundar följde en rutt söder om Top of the World.

Top of the World är dessutom bara den andra expeditionen som någonsin nått fram till Kap Morris Jessup. Den första var norsk och hade gått från Grönlands sydspets till skillnad från Top of the World som är ensamma om att ha gått från Thule. Man är också den expedition som haft de i särklass äldsta deltagarna.
- Visst känns det speciellt, konstaterar Classe.

2008-07-04 - Allt bättre förhållanden

Det går nu allt lättare för Claes-Göran och Björn att ta sig fram över isen. I takt med att man kommit upp på högre höjd har snön blivit kallare och hårdare och det går därför lättare att dra pulkorna. Det innebär samtidigt att man kan avverka längre distans varje dag. Vädret är fortsatt bra, matransonerna är lika läckra som alltid (sarkasm...) och kilometer läggs till kilometer. Expedition Top of the World är vid gott mod.
Tidigare rapporter »