Expeditionen 1994

Korta fakta

Deltagare: Claes-Göran Erson och Erik Abrahamsson
Sträckning: Från Kangerlussuaq i väst till Isortoq i öst
Längd: 5500km
Tidsspann: Expeditionen startade i Maj och det ungefär 29 dagar tills vi kom fram till Isortoq
Sätt: Skidor. Vi hade dragskärmar med oss, men de användes inte.

Bakgrund

Vi blev inspirerade av den kända norska skidlöparen Vegard Ulvang som åkte över Grönland 1993. Hans berättelse och intryck gjorde oss fascinerade och efter en del funderade bestämde vi oss att vi också ville korsa grönlandsisen. Det stora steget är att verkligen bestämma sig, och att sedan stå fast vid det när alla hinder uppstår.

Att endast sex svenskar (enligt våra efterforskningar) korsat grönlandsisen innan oss gjorde det inte mindre intressant.

Planerandet

Vi visste att vi hade fördel av vår stora erfarenhet av uteliv genom våra yrken, och dessutom en god portition fjällvana efter en lång rad turer i fjällen. Vi letade fram och läste in oss på den ganska knapphändiga litteraturen som finns om expeditioner på inlandsisar för att komplettera de erfarenheter vi redan hade.

Vi började sedan leta efter sponsorer eftersom vi snabbt hade blivit varse om att det skulle bli en dyr resa. Som tur var fick vi kontakt med Gunnar Jensen, en dansk med livslång erfarenhet av Grönland. Han känner till byråkratin och alla som var värda att känna i detta sammanhang.

Ungefär 8 månader efter vårt belut att genomföra vår grönlandsexpedition hade vi fått ihop ekonomin, utrustningen och logistiken och var klara för avfärd.

Expeditionen

Vi valde att starta från den västra sidan, vilket är relativt ovanligt. Anledningen var att tidigare expeditioner hade haft stora problem med smältvattnet i slutfasen. Vår bedömning var att smältvattnet skulle bli ett mindre problem på den östra sidan. Efter att ha tillbringat ett par dagar i Söndre Strömfjord, som är Grönlands största flygplats, så var vi beredda. En sista kontroll av utrustningen, besök hos meteorologen och hej och adjö till polisen.

Nu bar det iväg! Vi nådde punkt 660 vid inlandsisens kant. Ett dramatiskt sönderbrutet landskap låg framför oss och vi kände oss verkligen små. Nu var det för sent att ångra sig, men det var skönt att få komma igång. Det tog fyra dagar att avancera 10 km, men som tur var blev terrängen efter det bättre.

Vi fick en rejäl storm över oss efter 8 dagar, men det var skönt att få vila i tältet en dag. Under resten av expeditionen hade vi fint väder. Fint väder på Grönland på de här breddgraderna innebär relativt klart väder och en snittemperatur på -15°C. De sista två dagarna var otroligt fina, vi började se fjäll och snart dök drivisen upp nedanför oss.

Den sista timmen åkte vi över fjordisen till den lilla eskimåbyn Isertoq. Barnen tog emot oss och provdrog våra pulkor. En värdig final på vår resa.

Efterspelet

En vecka efter vår ankomst till Isertoq landade vi på Arlanda. Omtumlade av den stora upplevelsen så skulle vi börja arbeta och vara familjefäder igen. Det var inte lätt, livet ute på isen var så enkelt — äta, gå och sova.

Efter en tid hörde människor av sig och ville höra om vår upplevelse. Vi hade en del bildvisningar, och fick på så sätt återuppleva våra minnen igen. Samtidigt upptäckte vi att det var roligt att berätta om Grönland. Efter något år började tankarna komma igen — ska vi göra en tur till?

upp